Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad skall man säga om en läkare, som så
glömmer sina patienter. Men man reder sig ändå,
som ni ser,» skämtade hon knappast medveten om
hvad hon sade i lycklig förvirring öfver att ha honom
bredvid sig.
»Glömt er har jag inte — det känner jag bäst
nu. Men det är så med mig, att när ett stort
intresse upptar mina tankar, det liksom inte finns plats
för mera. Jag har vågat en envigskamp med döden,
fröken Hedvig, och segrat.»
Han skälfde på rösten och fick tårar i ögonen.
»Ni må tro, man känner sin oförmåga emellanåt.
Känner den förfarande djupt och bäfvar ända in i
hjärtrötterna för att taga miste. Därför uppväger
också en enda seger, vunnen åt lifvets makter,
årslånga mödor och kan inte köpas för dyrt.»
Hon såg upp till honom med samma stolta
glädje en mor eller älskarinna skulle känt, men han
märkte det ej och gick — helt upptagen af det
mäktiga intresse, som sysselsatte hans tankar — sin
vanliga raska gång.
»Yill ni taga min arm,» frågade han med öm
oro och hejdade plötsligt sina steg. »Förlåt att jag
bara tänker på mig och mitt.»
»Berätta bara vidare,» bad hon.
De hade kommit längre inåt parken, dit
stadsbullret trängde som ett aflägset mummel och
tystnaden endast bröts af snöbollkastande, kälkåkande
barnungars glada tillrop och fåglarnas kvitter.
»Det var en fiskare någonstädes utifrån skär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
