Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hennes ansikte hade fått ett plågadt uttryck.
»Ni behöfver inte säga, att ni anser mig ytlig
och mera sådant,» fortsatte han hetsigt. »Det har
jag länge sedan läst i edra ögon. Men så alldeles
rätt dömer ni ändå inte, ty med all er brådmogenhet
har ni inte lärt er förstå, hvilkan underlig
sammansättning af godt och ondt en männska i grunden är.
Därför är ni också så fordrande, att det rent af
skrämmer.»
»Pappa tyckte sig aldrig kunna sätta sitt mål
nog högt, och sörjde öfver att människor i allmänhet
sätta det så lågt; kanske ser jag med hans ögon,»
sade hon afbedjande. »Han lärde mig också sätta
läkekonsten mycket högt genom sin beundran för
dess hänsofne banérförare,» fortsatte hon till sitt
försvar. »Men jag har legat sjuk i åratal och
behandlats efter så olika regimer, sett så mycken
vacklande osäkerhet och en sådan växling af nit och
liknöjdhet, att jag börjat tvifla, om inte på läkekonsten,
så på dess utöfvare. Kanske kan jag få igen min
tro?»
Det låg en ljus hoppfull klang i stämman, som
träffade honom likt en smekning.
»Jag måste tyvärr ge fröken rätt i att
läkarekåren i sin helhet inte står profvet vid jämförelsen
mellan förr och nu,» svarade han allvarligt. »Den
har så att säga mist sin prestige. Läkaren hinner
nu mera knappast vara människovän — hvilket är
det förnämsta af allt — eller att göra egna rön och
skaffa sig erfarenheter. Hvad han lär, tar han oftast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
