Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt intresse genom att fråga, hur det stod till och
prata bort en stund. Man kände sig rent af friskare
och liksom säkrare på hälsa och lif flera dagar
efteråt.
Till ingen kom han oftare än till professorskan
Wolmer, som klagade öfver sömnlöshet och yrsel och
såg skrämmande trött och blek ut om förmiddagarna,
men vid ljussken var samma ståtliga uppenbarelse
som alltid.
Järn, arsenik, sömnmedel — och främst af allt
läkarens uppmuntrande ord — höllo henne uppe,
men med humöret var det illa ställdt.
Hur också begära annat, då spegeln hvarje gång
hon såg sig däri — och det blef allt oftare — med
sanningens obarmhärtighet sade henne, att den
gul-bleka hyn och rynkorna, alla skönhetsmedel till trots,
ej stodo till att dölja.
För den, till hvilken ålderdomen kommer likt
vindstillan efter en stormig dag, förande med sig
hvila, eftertanke och vishetens lugn inför det
ound-gåeliga, kan den vara en god tid. Då den däremot
för hvar och en, som ej tåligt böjer sig under
förgängelsens stora lag blir en naturvidrig vanmaktens
kamp mot det evigt bestående.
Midt uppe i en sådan kamp stod professorskan
Wolmer.
Hvad som underminerade hennes krafter —
likt hafsvattnet sanddynerna — var också det skenlif,
hon förde för att narra sig själf och andra, att hon
var sig lik, och som betalades allt för dyrt genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
