Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon hejdade sig plötsligt.
»Låtsa som om det var i går vi sist träffades.»
Dessa ord förbryllade mer än hjälpte henne. Hon
hade tegat för länge, lidit för mycket sedan dess
för att ögonblickligen bli densamma.
»Fröken Hedvig!» Han sträckte fram händerna,
och hon tog dem. »Jag har längtat efter er — å,
så jag längtat!»
Hon skakade misstroget på hufvudet, medan en
svag rodnad färgade de bleka kinderna.
Hans blickar gledo öfver det starkt upplysta
rummet med den mjuka, färgrika mattan och
uppslagna flygeln, där allt tycktes ordnadt liksom till
en fest för två. Stod det icke två par koppar där
borta på serveringsbordet och två bekväma stolar
framför den ny tända brasan.
fin suck smög sig ofrivilligt öfver hans läppar.
»Låt mig nu veta, hvad ni grubblat öfver,» bad
han och satte sig bredvid henne på den låga divanen
framme vid arbetsbordet.
Hon drog ett djupt andetag, fick fatt i
servietten, hon böljat namna, och svarade med beslöjad,
osäker stämma.
»Mina föräldrars historia.»
»På hur så omaka människor kunnat komma
tillsammans? Inte sant?»
»Jo.»
»Det skall jag säga er. Er mor var mycket
vacker och er far, lik andra Adams söner, känslig
för kvinnlig skönhet. Unga voro de båda och läto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
