Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bland människor. Lika svag och skröplig som någon
annan,» fortsatte han sorgset.
Hon skakade på hufvudet.
»Den, som åtagit sig att hjälpa andra, måste
vara förmer än de. I alla händelser dömer jag inte
förmågan utan viljan. Den, som inte har den af allt
hjärta och af all håg, duger minst af allt till läkare.»
»Lägg inte sten på börda,» bad han ännu en
gång.
»Den där kvällen, när ni inte kom — och natten,
då ni roade er, medan ångest, dödsfruktan och
för-tviflan gjorde sitt intåg i det här hemmet, frös
något till is inom mig, tror jag,» sade hon tonlöst.
»Hvad som var ljus, har blifvit mörker. Och det
är, som funnes ingenting i världen kvar att lita eller
hoppas på.»
»Säg inte så.»
Han försökte fatta hennes hand, men hon drog
den tillbaka.
»Ni fär anse mig hård, men jag måste säga er
det. Jag litade på er mera än på alla andra. Huru
mycket vet endast Gud.»
Han såg hennes gestalt sjunka ihop och böja
sig liksom under en börda.
»När min tillit är borta, kommer den aldrig
igen,» fortsatte hon mödosamt. »Jag är sådan. Och
det må ni veta, att om jag själf låg för döden, eller
den jag höll kärast på jorden gjorde det, vore ni
den siste läkare jag tillkallade. Den siste jag litade
eller trodde på.»
8*2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
