Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, hva den doktorn gör, de gör han mä
beske, ska ja sia.»
»Å sen fisket ä slut på ett håll, ä Bengt
fårdi te å lägga ut sina krokar på ett annt, kan
tro,» inföll en brunhyad, svarthårig jänta och lät de
stickande ögonen spela in i hans.
Han ryckte till som vid en öfverraskning. Hon
hade varit borta på annan ort ett år eller par, Hilda
på Kvarnbacken, och blifvit bara grannlåt att se på.
»Ja har fått nock utå krokar å fångst,» svarade
han osäkert, »å säljer mi vara, kan veta. Men här
töcks finnas flera ögon å köpa fisk mä, än ja tänkt
mej.»
Händer och knifvar voro i rörelse, ifrigare än
någonsin.
»Du ä slängd du, Elin, slängdare än nån ann,»
sade Bengt, som stannat bredvid en flicka, hvilkens
ljusa hår lyste som glitterguld under den hvita
hufvudduken.
Hon svarade med ett småleende, som’ hennes
sätt var. Ett småleende, som gjorde männen tokiga
i henne.
»Du ä den enda, som inte hälsar på mej, du,
eller frågar ätter mi hann.»
Hon smålog på nytt.
»Än du då? Har du hälsat på mej, kanske?»
»En kan tala mä många å tänka på en.»
»Du ä just den rätte te å hålla dej te en, du,»
svarade hon, medan blodet steg henne åt kinderna
och knifven gjorde djupa felhugg i fiskköttet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
