Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han öppnade plånboken och tog fram en
trådsmal guldring med ett hjärta på.
Det glittrade till i hennes ögon.
»För se, ja vell, att vi minnesförlofvar oss, du
å ja. Ä du mä på de?»
Hon dröjde med svaret.
»Ja tänkte du skulle bli gla, ja.»
»De ä ja.»
»Du velle de skulle vart en breare ring, kan
tänka, som du kunne visat för hela läjet.»
»Ja, för då hade du vart rektit bunnen ve mej.»
»Den dan kommer la. En minnesförlofning ä
ju ett löfte oss emellan å en påminnelse liksom, att
vi höra ihop. Ä de inte nog de?»
»Jo — för mej. Men inte för dej, Bengt. En
såndäringa förlofning, som ingen vet å, ä lätt te å
bryta.»
»De ljufvelia ä la, att vi har vårt för oss, utan
att nån nosar i’t, å de kan du lita på, att inte sviker
ja dig, inte.»
»Väl om så vore?»
Han tog hennes lilla finformade hand i sin
stora, grofva.
»Hit mä fingret nu!»
»Nej, dit kommer ringen inte. Hva skulle ja
svara, tror du, när folk fråga, h var ja hade fått’en ifrå.»
»Nåja, gör som du vell — ä så en köss på
saken.»
Han tog hennes hufvud mellan sina händer och
såg in i de tårblanka, leende ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
