Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
döf moster, hvilken lifnärde sig med trikotstickning.
Af fadern — som omkommit på ett fartyg, hvilket
blef borta med man och allt, utan att någon visste
hvar eller huru — hade hon intet minne. Och
modern erinrade hon sig endast som en blek,
förgråten kvinna, hvilken snart nog sörjt sig till döds.
»Jaså! Har han vart hemma hos erat? Å
stannat längen kanske å språkat mä dej,» frågade
Bengt ifrigt och blef mörk i ögonen.
»När moster inte hör, måste ja la ta beske,
kan veta,» sade hon och log med hela ansiktet.
»De ä rent otrolit, sä grann ho ä,» tänkte han
med en ängslande känsla af att ej vara ensam om
att se det.
»Smila inte så däringa mot nån ann, för då vet
ja inte hva ja gör,» inföll han hastigt,
Då böjde hon sig ner och kysste ärret på hans
hand.
»Du — ä du,» hviskade hon och smög sig
intill honom.
Tvifvel, afund, fruktan för framtiden blåstes
bort ur hans sinne likt dimman för hafsbrisen.
»En behöfver la inte så möt, när en har
hvar-andra å sina friska hänner,» sade han sorglöst.
»Hvem vet om vi inte kan gefta oss redan nästa
vår. För nu ska de sparas på styfrarna.»
Det var dans nere på ångbåtsbryggan, fast det
hvarken var lördags eller söndags afton — i
anledning af att så många kuttrar kommit hem — och
dit smögo Elin och Bengt, snart nog^.från skilda håll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
