Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne i kjolarna hvar hon gick och stod, och som
hon vaktat som sin ögonsten, var och förblef ofattligt.
»De ä grant, huset ditt, å blir la grannare
än,» återtog hon glad öfver att ha hittat på något,
som kunde intressera.
»Lika frackt som nåt anat i läjet.»
»Frackrare! Å fårdit te inflöttning redan i vår,»
förhörde hon sig försiktigtvis.
»Färdit bli de allti tess ja själf vell. Om inte
annt, tess ja kan slå mej te ro.»
»Nåja, de ha ja nu sett, att om en väntar å
ger sej te tåls, får en te sist sä godt som allt hva
en vell.»
Något af det salfvelsefullt profetiska i
uttryckssättet, som gjort henne till fisklägets sibylla kom
fram också nu.
»Tror I de, mor?»
Hans ansikte blef i ett nu ljust och frimodigt.
»Ja vet’et — eller ock får en de, som ä bätter.»
Han mörknade till igen och skakade på hufvudet.
»Bätter! Bätter än de en vell?»
Inte för en sekund hade hans ögon lämnat
strandvägen nedanför.
Nu gick en flicka förbi på väg till
handelsboden, hvilket var lätt att gissa sig till af den
med-hafda korgen och bleckspannen.
Han ryckte till, bleknade och blef strax därpå
blossande röd.
Nu visste moran hvad hon ville veta, men det
gjorde henne inte glad.
1 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
