Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vet du, för hvems skull ja ha rest henner,»
frågade han och pekade på byggningen, mot hvars
fönsterrutor månstrålarna glimmade.
Hvad han känt och lidit under långa
väntetider pressade sig tillsammans i en enda mäktig
känsla, hvilken kom ögonen att glöda och stämman
att skälfva.
Hon blef rädd och ville fly, ty det var första
gångan lidelsen trädde henne till mötes.
»För di skull å ingen anns,» fortsatte han, »å,
vell du inte ha mej å inte bo där, ser ja helst, att
vågera slukte alltsammans.»
Hon hade intet att svara, och leendet dog pä
hennes läppar.
»Om nån bara velie komma,» tänkte hon. Men
dragspelslåten hördes åter och berättade, att alla
voro uppe i dansen utan sinne för något annat.
»Sätt dej här,» sade han och förde henne till
klipphällen utanför stugan, åt hafvet till, där ingen
kunde se dem.
Hon lydde liksom hypnotiserad.
»Nu ska du låta mej tala om alltsammans,»
bad han lugnad af den tanken, att han hade henne
bredvid sig, och att hon måste lyssna, antingen hon
ville eller ej.
»Vi sjömän ha en fästmö i hvar hamn, ser du,»
började han. »Å lefva så vildt, att de ä godt ni
här hemma inte vet stort om oss. Men för mej to
de slut från den stunna ja så dej.»
Hon vände sig emot honom och log ofrivilligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
