Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mörk och dyster, i kamp med sig själf. Så ljusnade
han upp och drog ett befriande andetag.
Vid närmare eftertanke var det en ren
välsignelse, att det var Bengt, hon gifvit sitt löfte, ty
honom kände han och visste, att lofva var for honom
ett, hålla ett annat, och att hans tycken ständigt
växlade. På hvad skulle han förresten gifta sig, när
han för länge sedan förstört sitt fådernearf och inte
lagt upp en skilling?
»Ja kommer igen nästa vår å hör, hva du då
säjer,» återtog han hoppfullt. »Men,» han tog henne
hårdt om handleden och såg så bister ut, att hon
blef rädd, »så pass flicka tänker ja du ä, att du
tiger med hva ja har sagt — också för honom som
har gett dig den där ringen.»
Nästa dag visste hela läget, att Per Hasse fått
telegram efter sig och rest sin väg lika oväntadt
som han kommit.
Helgdagarna voro i antågande och med dem
kuttrarna. Inom kort rådde samma lif och brådska
som alltid, då de lupo in i hamnen. Men på själfva
midsommaraftonen bundo flickorna kransar af alla
ängens blommor, en till hvarje kutter, och vid alla
kransarna fastbundos trästickor, på hvilka
besätt-ningskarlarnas namn upptecknades. Under somliga
af dem också namnet på den flicka, med hvilken
den ene eller den andre höll sig särskildt väl.
Utan tvekan satte Elin sitt namn under Bengts,
på det att alla skulle veta, att han och hon hörde
tillsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
