Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vart förr — å finare ändå,» sade han med ett
betecknande ögonkast på hand- och fotleder.
»Sof nu Lars och sköt om sig,» bad Rolf, då
bråkmakeren förts till sängs för att sofva ruset af sig.
»I den saka gör ja som ja vell,» skrek Fanten
och lyfte sig så att sängen knakade. »Doktorn ha
bunnit mej,» fortsatte han i ohejdadt raseri,» men
ja ska djäflar i min själ binna’n, så de blir för hela
lifvet.»
Det var inte så mycket orden som det vidriga
ansiktsuttrycket, som skrämde och kom Rolf att
långt efteråt erfara en känsla af obehag.
Att det var mening i hotelsen, var lika lätt
att förstå, som att den skulle sättas i verket om
möjligt var.
Aldrig kännes ensamheten så tryckande tung
som under de stora helgerna. Aldrig heller sorg
och saknad efter bortgångna kära och svunnen lycka
så smärtande bitter som just då.
Gamla Jana hade i sin stora kärlek till Rolf
gjort allt hon kunnat, för att hans jul skulle bli så
lik jularna i föräldrahemmet som möjligt.
Intet hade hon glömt. Ingen kaka i julhögen,
hvarken hvetekransen med fågelboet i midten eller
de båda nissarna, som lugga hvarandra i håret.
Granen hade haft sin guldstjärna i toppen, sina gyllene
pappersslingor och mångfärgade ljus. Julbordet sin
rikedom af äpplen och pepparnötter. Och mat hade
det varit i huset, så att den aldrig ville ta slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
