Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
angriparen ifrån sig, men nu trängde de båda andra
sig återigen inpå honom.
Ett slag öfver vänstra armen hade han fått,
men också nu hade pälsen förtagit dess kraft.
Det kunde inte fortgå länge på detta sätt, han
förstod det och ville sälja sitt lif så dyrt som möjligt.
»Skäms ni inte att vara tre stycken om en
ensam man,» flämtade han i förtviflans kamp.
»Ja ha svurit å märka dej, din tusan å...»
Rolf förstod mer än väl, hvem han hade att
göra med, och anade af en handrörelse och af röstens
stockning, att vredens flod stigit angriparen åt
hufvudet, sköljande bort förstånd och vilja, och att
knifven kom fram.
Då skar en hvisselpipas gälla ton genom rymden,
medan springande steg närmade sig. Ännu en
hvissling, och våldsverkarne lupo sin väg allt hvad
de förmådde.
Rolf visste inte rätt till sig och hade inte reda
på om vän eller fiende nalkades.
»Hur ä de? Di hann la inte ställa te nåt
sattyg, di uschlingarna,» frågade Bengt ängsligt.
»Är det du? Tack!»
Rolf andades upp i större glädje än han känt
på länge.
»Ja hade liksom en varsel om et, när ja geck där
oppe på Kvarnbacken, för ja så dom luska omkring
Olle Petters stuga, mens doktorn va där, å hviska å
tassla sins emellan. De kommer allri godt å nåt sånt.»
»Hur kommer det sig, att du är åt de här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
