Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom dem att tvifla på renheten af andras
bevekelse-grunder och gjorde dem ömtåliga och snarstickna
för egen del. Och slösaktigheten sedan? Men ur
den sprang också oegennyttan fram. Rådigare och
snabbare i tanke och handling hade också vanan att
se faran i ögonen gjort dem. Och läto de pengarna
springa — i medvetande om, att lifvet var osäkrare
för dem ån för de fleste och värdt att njutas den
dag som var — kunde de också, när det gällde,
försaka mer än andra. Och hur starkt och
ursprungligt var ej deras känslolif.
Mars hade kommit med råkall luft men med
förkänsla af vår, också, och långa ljusfyllda dagar.
Det var mottagning på Soltången, och folk stod
redan väntande på bryggan eller höllo till hos
lots-ålderman Sörling, där läkaren fått sig ett rum
upplåtet.
Bland dem, som mötte nere på bryggan, var
moran, hvilken åldrats otroligt under den gångna
vintern och blifvit ännu mörkare i skinnet.
»De ä rent falit, hva en doktor jämt får slita,»
jämrade hon sig.
»Värre vore att inte få det, mor Hasse,» svarade
Rolf och räckte fram handen.
»De ä möt sjukelit i lag mä folk nu för tia,
kan tro,» fortsatte hon.
»Jag vet inte det!»
»Mä honom, Magnus, ä de rent slut, säger dom.
Å, som han slukat meklamenter.»
»Magnus? Hvem är det?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
