Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon gick hem till sitt för att se om grisen och
fä sig en tår varmt. När det var gjord t, hade Rolf
slutat mottagningen och gifvit sig ut i stugorna för
att söka upp dem, som ej förmådde komma till honom.
Det stod mycket illa till med Magnus Nobin,
det var inte svårt att se. Han hade inte varit rätt
frisk sedan ett år tillbaka och sjuk redan, då han
gaf sig till sjös. Längre än till Liverpool kom han
inte heller, förr än han måste lägga sig på ett
sjukhus. Och nu hade han kommit hem för att dö,
tycktes det.
Nobinskan stod framme vid sängen och grät.
Öfver honom, som hon höll kär, och ännu mer af
ruelse öfver, att hon inte kunde tänka på stort
annat, än att med sonen gick också brödfödan för
henne själf och småtöserna, hvilka höllo till borta i
en vrå, fullt medvetna om hvilken olycka det var,
att storebror skulle gå bort.
»Tag det inte så hårdt,» bad Rolf, då han
undersökt den sjuke. »Ännu är det ingenting obotligt,
hvad jag kan se. Han har farit illa till sjös och
inte tålt vid kosten, det är olyckan.»
Modern gick fram till en dragkista och kom
igen med en hel bunt recept. »Allt de häringa har
han ätit opp,» sade hon och visade fram dem. »De
ä rent omänsklit tänka på, hva pengar, som har
ödslats bort te ingen nötta. Men de kan ju finns
nåt nytt som inte ä försökt.»
Det låg så mycket nyvaknadt hopp i blicken,
att Rolf blef varm om hjärtat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
