Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfver Öde-Hamn, där klippornas, ljunghedarnas
och kärrmarkernas enformighet endast bröts af magra
åkerlappar och gråa fattigmansstugor, lyste vårsolen
på våtblanka stenhällar, öfver hvilka vattnet sipprade.
Heden höll på att göra sig fin, hon också, och
var knappast att käuna igen.
Gräset spirade när och hvar det fick plats.
Asparna buro gulbruna hängen, och öfver stenar och
skrefvor bredde krypvidet sina silkesfina, duniga
knoppar.
Att den lilla hvita Dräba Verna stod i blom,
var ej att undra på. Men också kabblekan,
styfmors-blomman och den vackra, rödlätta strandgossen med
sin hårfina grönska hade slagit ut. Och myllrande
lif var det mellan buskar, blommor och strån af
maskar, krypdjur och flygfån och af fåglar, som
häckade, sökte sin föda eller jublade öfver tillvarons
härlighet.
»Vi ä mest framme nu, men ...» Gossen
stannade midt i meningen och såg sig omkring med
skygga ögon.
»Säg ut hvad du menar.»
»Inte va de la denne häringe doktorn, som ble
öfverfallen ä honom, vandrare Lars, di har talat på.»
Det var kändt i hela bygden, att läkaren varit
utsatt för ett öfverfall, men trots alla efterspaningar
och i trots af att misstankarna gingo på rätt stråt,
hade gärningsmännen ej kunnat öfverbevisas och
fällas.
»Jo, det är nog jag det,» svarade Kolf, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
