Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Är detta Wiman, kanske?»
Den tilltalade höll ansiktet bortvändt.
»De ä la så.»
»Och er hustru är sjuk!»
»Ser inte bätter ut.»
Det var ingen lätt sak att gå in i stugan med
Fanten bakom sig och fullkomligt i hans våld. Rolf
hade aldrig erfarit en obehagligare känsla.
Bostaden var lika torftig in- som utvändigt,
men på ena väggen hängde inte mindre än tre
präktiga skjutgevär och lyste upp eländet.
Rolf kunde inte låta bli att undra både öfver
om de voro laddade, och hvar de kommit ifrån. Det
var nog inte rättfånget gods, allt, Fanten hade i sin
ägo. Hur som helst var det kusligt ha dem för
ögonen här inne, så nära en samvetslös mans hand.
Att det inte var narrverk med hustruns
sjukdom, sade hennes blotta åsyn, där hon gick fram
och tillbaka, talande för sig själf och fåktande med
armarna, medan håret hängde kring det tärda ansiktet,
i hvilket ögonen lyste feberaktigt vilda.
»Har hon hållit på länge så här,» frågade
läkaren.
»De kom på i natt.»
»Blef hon skrämd då?»
Fanten dröjde med svaret.
»Tror inte de.»
Rolf talade goda ord vid den sjuka och fick
henne att lägga sig ner, så att han kunde undersöka
hjärta och puls.
1*2. — Ledfyrar. 177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
