Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mannen stod bredvid och öfver honom hela
tiden, och han kunde ej värja sig för en känsla af
obehag.
»Hur ä de?»
Rösten lät helt bekymrad.
»Det är svårt att säga nu. Jag skall ge henne
ett par pulver, så att hon får sofva både länge och
väl. Gör hon det, kan det hända, hon blir bra. I
annat fall är jag rädd, hon måste in på hospital.»
Vandrare Lars såg alldeles bortkommen ut.
»Blir det så illa, skall jag skrifva och försöka
ställa om saken.»
Ett mödosamt frampressadt tack var svaret.
Receptet skrefs, och läkaren lämnade stugan.
Fanten följde honom, och nu kom det för Rolf, att
han borde säga några sanningens ord.
»Känner Lars igen mig?»
»Gör väl de.»
»Hyser Lars något agg till mig?»
»Nej.»
»Nå hvarför handlade Lars så emot mig, då?»
»Ja va full å vesste inte hva ja gjorde.»
»Det är inte sant. Det var öfverlagdt. Lars
väntade på mig en hel eftermiddag och hade
medhjälpare. Jag hade inbillat mig, att Lars var så
pass karl, att han kunde grejat den där saken
ensam.»
»De kunne ja la,» svarade Fanten skamset,
»men di velie märka doktorn, di mä.»
»Hvad hade jag gjort dem, då?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
