Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu mera skygg och sluten hade hon dock
blifvit sedan dess.
Rolf tänkte sig hennes lif och hennes ensamhet
— fyllda af väntan och skräck — och förundrade
sig öfver, att hon ej länge sedan mistat vettet.
Det var, som växte skuggor upp ur hans egna
tankar, kastande mörker öfver lif och död och
evighetsfrågor.
Han hade färdats hemåt utan att tänka på
om-gifningarna, och nu — när han nått höjdplatån och
skulle ner i Sördalen — trädde hafvet fram bakom
klippor och skär.
Han höll inne hästen.
»Gladare än all världens glädje,» hade Hedvig
sagt en gång, och nu såg han det själf.
Som en skimrande silfvergördel slöt det sig
kring jorden. Stort och mäktigt nog att skölja bort
allt dess elände. Och fritt och omätligt nog, också,
att skapa starka, glada, heliga tankar.
I denna stund kände han, att han älskade —
måste älska det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
