Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XII.
Potatisen skulle kupas.
Det hade regnat i dagar och nätter, och
moran stod i sin täppa så lerig och nersölad,
hon kunde bli, med håret i en enda rufva och
kläd-ningen så godt som oknäppt, då Per stod framför
henne i splitter ny, helblå sjömansdräkt.
Hon skrek till af förfäran och hakade i
hastigheten på ett par hyskor, glömsk af, att de jordiga
fingrarna lämnade märken efter sig, hvar de foro
fram.
»Du. kunne varsko inna du kommer, kan töckas,»
sade hon förargad, »nu kan en inte så möt som ta
dej i hanna.»
Han gaf intet svar, och då hon betraktade
honom nogare, förstod hon, att han hvarken sett eller
tänkt på, hur hon såg ut.
Men hur såg han inte ut själf! Moran tyckte
sig aldrig ha sett ett männniskoansikte lysa och
stråla på det sättet.
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
