Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plåna och förvränga, utan förvandla till en lysande
eldskrift, i hvars sken vi ensamt nå fram till
fadershemmet på evighetens strand.
Och skulle modet sjunka, foten slinta och
klädnaden fläckas, som det bänder litet hvar under den
tröttsamma fården, kunna vi trösta oss med att vi
vandra uppåt förklaringens berg i hans fotspår, som
är vägen, sanningen och lifvet.
Öfvergifven därför alltsammans och följen Jesus,
liksom lärjungarna vid Genezareths sjö, och eder
skall intet fattas hvarken i detta lifvet eller det
tillkommande.»
Förstått hade alla, både stora och små, och
fångats liksom i sina egna garn — alla nämligen
som haft öron att höra med.
Men många voro de, som de egna tankarna gjort
döfva för allt annat.
Där hade Moran suttit med hufvudduken djupt
neddragen öfver ögonen, knappast tänkande på något
annat än Bengt, hvilken inte hållit sig stilla, som
höfviskt var, utan smugit sig ut midt under
predikan och ner till segelbåten, hvilket var lätt att
förstå.
Och där hade Per bjudit till att höra -på af
vördnad för det heliga ordet, som var honom kärt,
medan Elins gyllene hår snuddat vid hans axel
och kommit honom att glömma allt annat än att bon
var hans — ensamt hans — eller skulle blifva det.
»Ja ska göra mej te människofiskare, ja mä,
å fånga henner i mitt nät, så varlit å sakta, att ho
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
