Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och de bådo alla som med en mun:
»Barmhärtige Gud, himmelske fader, du, som
mättar allt lefvande och för Din sons skull gifver
oss arma syndare vårt dagliga bröd, välsigna ock
deras handtering, som ute på hafvet söka sin och
de sinas bärgning.
Du har låtit Din käre son här på jorden
utvälja fattiga fiskare till Dina apostlar; gif nåd att
också de som lägga ut från dessa stränder må
söka att blifva och vara hans lärjungar. Bevara
dem för farlighet och allt ondt, och när de utur
djupets nöd ropa till Dig, hör då, Herre, deras
bön — — —»
Genom templet skälfde liksom en enda
brinnande suck, hvilken kunde bli ännu ångestfullare
under höst- och vintertider, då stormens röst trängde
in i själfva helgedomen.
Elin hade hört den bönen hvaije söndag, så
långt bon kunde minnas tillbaka. Men först nu
grep den henne. Först nu rörde den så att säga
henne själf.
Pers breda, starka händer hade slutit sig
tillsammans, och nu grep bon den högra liksom i ångest
att förlora ctøn. Hvad annat i världen hade hon
också att stöda sig vid?
Aldrig synes det tydligare att människan är
en jordbunden varelse än efter slutad gudstjänst,
då menigheten rusar ut i det fria och knappast
hunnit utom kyrkdörrarna, förr än de världsliga in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
