Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helit ä, att du tar vara på na, så ho inte råkar i nån
sorts olöcka.»
Pers stämma skälfde, så att han knappast fick
fram orden.
»A de ber du mej om?»
»Ja för — för... Ho ä ju din söster ändå, liksom.»
»I helsicke heller! Ho får la passa sej ho som
andra — å de hällar la inte på? Ja för mi del ska
göra na hvarsken godt eller ondt, för ja ä inte stort
hemma, kan veta.»
»Nej, du ä inte de.»
Detta var också det enda Per hade att trösta
sig med, då han gick bem till sitt för att göra sig
klar för affär den.
»Lämna mej inte, lämna mej inte,» bad Elin
under spasmodisk gråt, då han sade henne sitt sista
farväl. Och så svår var honom den stunden, att
han nästan ångrade hvad han gjort. Ty under alla
de år, han längtat sig trött efter att få sluta henne
i sina armar, hade han inte lidit hälften af hvad
han nu led. Och hade det varit svårt att lefva utan
henne förut, syntes det nu rent omöjligt.
Han led inte ensam, ty när han slöt henne i
sina armar, kände hon en trygghet, som om intet
ondt kunde vederfaras henne, och när han gick, en
ängslande osäkerhet, som när ett stöd brister.
Dagen grydde, då han tog vägen ner till
segelbåten, som skulle föra honom hemifrån, och den
som mött honom skulle trott sig se en drucken, så
litet visste han till sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
