Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inte hade han kommit längt, heller, förr än
han vände och slog in på gångstigen, som förde upp
till moderns stuga, där dörrarna stodo olåsta liksom
öfver allt på läget.
»Sofver I mor?»
»Va de likt nåt de? Har inte vart karl te å
få en blunn i ögona mina.»
En sanning var också, att Moran legat och vridit
och vändt på sig natten igenom och tänkt på allt,
som varit och farit, och ängslat sig för alla olyckor,
som rimligtvis kunde ske — som gamlingar ha för
vana, när sömnen flyr dem.
Det var en oväntad tröst detta, att ha fått någon
att klaga för, men när hon såg upp i sonens ansikte,
glömde hon allt annat för den skälfvande smärta,
som talade därur.
»Var go mot na har ja sagt en gång förut,»
sade han tungt. »Men nu säjer ja ett te. Ansvara
mej inför Gud, att inget ondt, som mänsker kan
af-vänna, hänner na. Ho ä så onger —å I vet själf.»
En snyftning bröt hans röst — så var han borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
