Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konstens skönhet sammansmälta till ett. Hörde musik
och öfvade musik. Vandrade genom museer och
konstsamlingar men sökte i allt och framför allt,
människan i hvad hon än såg och hörde.
Och fast hon aldrig drack annat än ur de bästa
källor, förstod hon att andra, som kunde locka, funnos.
eller voro de enda, som stodo till buds.
Hon for frän plats till plats, från land till land,
och lifvet syntes henne allt rikare.
Men när våren därute öfvergått till sommar,
kunde hon inte stanna längre, ty liksom med ens
såg hon intet annat än sitt eget land och främst de
kala, hafsomspolade kustklipporna, på hvilka intet
växer, men åt hvilka dagrar och skuggor gifva en
ständigt ny, skiftande färgprakt.
Hon hade rådfrågat de förnämsta läkare och
återvände friskare och starkare, än hon någonsin
varit. Hon kom med ökad kunskap och
människokännedom, med vunnen erfarenhet och ny själskraft,
men där hon nu stod i fönstret till sitt lilla rum
och blickade ut öfver Soltången, var hon intet annat
än en älskande kvinna, som ängslade sig öfver,
att dagarna gingo utan att hon fick träffa den hon
höll kär.
Modern hade varit mer än vanligt klen denna
vår, och hon hade erbjudit sig att följa med till
Marstrand, men så synbart hade det varit, att hennes
förslag väckt förstämning, och att hon skulle blifva
ett tryck på de sina, att hon låtsats glömma hela
saken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
