Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade blifvit mager och mörk under ögonen,
hon kunde ej undgå att se det och greps af
medlidande.
Aldrig var han med om dansnöjena, men drack
så mycket mera. Mellan honom och Hilda hade
varit ett häftigt uppträde, hvarefter hon packat sina
tillhörigheter och begifvit sig till annan marknad.
Detta hade Elin hört, hon som andra, ty här,
där husknutarna lågo alldeles inpå hvarandra, tog
skvallret så hastig fart, att en hvar ögonblickligen
visste hvad som tilldrog sig därinnanför — och ännu
mera.
När Bengt var till sjös hade hon sina bästa
tider, och då var det, som hade han strukits ur både
minne och tankar.
Tvenne människor fanns också, hvilka det gjorde
henne att godt att se eller tänka på.
Den första var Hedvig, hvilken läste i den unga
hustruns på en gång sorgsna och skygga ögon —
liksom i det allvarliga ansiktet, på hvilket leendet
dött — hur hjälplös och osäker hon stod där i sin
ensamhet, och gjorde allt för att draga henne till
sig, och gifva henne något nytt att tänka på.
Den andre, Per, hvilken sände bref på bref,
från olika hamnplatser eller med förbifarande fartyg,
hvilka hon aldrig läste utan samvetskval, på samma
gång som med längtan och saknad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
