Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett åskslag skrällde öfver det förfärade
sällskapets hufvuden, och i detsamma började det regna.
Det blef ett spring och en brådska att komma
under tak, röja af det dukade bordet och flytta in
de stora brickorna med vin och spirituosa.
Utan att veta hur det tillgått, stod Rolf
bredvid Hedvig, hvilken inte flyttat sig från stället utan
stod där, liksom hon väntat någon.
»Ni blir våt, fröken Hedvig.»
Han visste inte stort h vad han sade, ty när han
såg henne på nära håll och tyckte sig förnimma, att
den förändring hon undergått mer än allt annat låg
i blickens värme och väsendets mjukhet, blef han
så hjärteglad, att sinnena förvirrades.
En skarp blixt, åtföljd af en ännu hårdare knall,
kom Elin att rusa åstad inåt byggnaden.
»Det är så vackert,» svarade Hedvig.
Men han såg ingenting annat än henne, och
kanske var det vackra hon såg endast honom själf.
En stark vindstöt böjde trädkronorna, och regnet
strömmade ned.
Kapten Sigurdson kom springande med paraplyer
alldeles utom sig öfver att just doktorn och fröken
Wolmer råkat så illa ut och förde dem lyckligt in
i de små, trånga rummen, där sällskapslifvet började
på fullt allvar.
I matsalen, där spritvarorna dukats fram, och
toddyblandning försiggisk, diskuterade herrarna
politik, kommunala ärenden, årsväxt och mycket annat.
På verandan, i förstugan och trappuppgången höll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
