Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ungdomen till, och inne i förmaket hade fruarna
trängt sig tillsammans.
Där satt också Hedvig och hörde dem tala om
hushållsbestyr, tjänare, barnsjukdomar, kläder,
handarbeten och människor, hon ej kände eller hört talas
om. Och hon hörde ej endast, hon talade, svarade
och bjöd till att visa sig road.
Men medan hon det gjorde, lyssnade hon till
de högljudda rösterna ute i matsalen — från hvilken
ett helt litet rum skilde henne — och försökte
uppfånga Rolfs röst. Och gjorde hon det, tappade hon
samtalstråden och svarade på måfd.
Och längtade hon än så mycket ut till honom
eller han till henne, måste de stanna, där de voro,
ty denna lilla golfyta — hvilken kunnat tagas i
några steg — representerade konvenansen och det
passande, hvilka ingen ostraffad springer öfver, men
som ofta nog förfuska människorna och göra dem
till andliga krymplingar.
Knallen af en fräsande raket kom hela
samlingen att rusa upp i glädje öfver att få lämna de
kvafva rummen.
Luftbägare, svärmare och bengaliska eldar
af-löste hvarandra.
Regnet hade upphört, men när en vindfläkt
skakade trädkronorna, yrde dropparna därifrån som
lika många gnistrande ädelstenar.
Hedvig stod inklämd på den fullpackade
verandan med Elin bredvid sig.
»Låt oss försöka komma härifrån,» hviskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
