Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån de anskaffats, och hur torkan bränt bort eller
skadeinsekter förstört några rosenbuskar och andra
kommit i stället.
Elin hade smugit sig bort och ned till
ungdomen, och medan Rolf och Hedvig fångade ett och
annat ord af hvad som sades och ömsevis uttryckte
sin beundran, växte lyckokänslan öfver att vara i
hvarandras närhet sig allt större. Men hvad som
också växte och blef till ett brinnande begär, var
önskan att komma till en uppgörelse sins emellan.
Ingen af dem visste hvad den andra tänkte, eller
hvad som kunde vinnas därmed, men båda hoppades
och trodde, att några få ord skulle skingra mörkret.
Och de väntade på tillfället — och på hvarandra.
Hedvig hörde ej ett ord mera af hvad kaptenen
berättade.
»Det är jag som måste säga första ordet,» sade
hon sig grubblande och tankfull. »Det är jag som
måste bedja om tillgift och säga... säga — att jag
inte satte min egen far högre än jag nu sätter
honom, och att...»
Värden kora helt plötsligt till besinning.
»Här sitter vi och torkar, medan det finns
öfver-fiöd af goda gåfvor därinne,» sade han och tog sina
gäster med sig.
Matsalsbordet dignade under porslin, brödbackar
och smörgåsmat, men inga varmrätter hade
kommit in.
> Herrarna kan godt hinna ta sig ett parti kort,
innan mor kommer med matbud,» förklarade kaptenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
