Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förekomma här på jorden, afbildats i så lifliga fårger
som möjligt.
Hon lade bort boken med en rysning. Hela
tillställningen hade blifvit henne en plåga, och
ändock bäfvade hon för att den skulle taga slut.
Då hon såg upp, stod Rolf i dörren, och deras
ögon möttes. Inte i glädje utan med stumma frågor,
och hon reste sig upp, tvingad af en plötslig
in-gifvelse.
»Jag skall sjunga för honom,» sade hon sig.
»Och han skall förstå, att det är för honom — för
honom ensam.»
Medan hon gick fram till pianot, grubblade
hon på hvilken sång hon skulle välja och med
detsamma kände hon att det, när allt kom omkring,
inte fanns mer än ett hon hade att säga, och en
sång som kunde gifva uttryck däråt, och det var
Sjögrens: »Låt mig säga, att du är mig kär, är mig
kär, säga det en enda gång i lifvet.»
»Men kan jag,» frågade hon sig. »Törs jag?
Kan jag som kvinna taga första steget...? Jo,
jag kan!» Återigen tvekade hon. »Men om han
inte känner för mig något af det, jag känner för
honom ...? Om jag misstagit mig? Om ...? Jo,
också då,» tänkte hon. »Ty hur många män ha ej
fått bära förödmjukelsen af ett nej från en kvinnas
läppar, och hvarför skulle jag ej kunna uthärda
detsamma, när jag älskar honom?»
Hon satte sig till pianot, och med ens förstod
han, att hon ämnade tala till honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
