Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIX.
På Öde-Hamn, där hafren nyss skurits, ångade
det liksom från nymalet mjöl och från
ljunghedarna af honung. På myrarna, där
kärr-gräsét och vassen skördats, låg stabbtorfven till
torkning i rader och högar, och öfver allt sjöngo
syrsorna sin afskedssång till lifvets och sommarens
härlighet.
Hafvet hade mörknat och blifvit liksom
mäktigare, men ännu dolde det sin vrede inför solens
anlete.
Rolf såg alltsammans, där han satt i sin kärra
på väg hemåt och lät Svarten sköta sig bäst han
ville, men han gladde sig ej däråt eller njöt däraf.
Aldrig går det så bra att tänka som under en
åktur, och han tänkte på hur bittert det kändes,
när han kora till Soltången med hjärtat öfverfullt
af allt han velat såga Hedvig, och hon var borta.
Lika mycket eller mera tänkte han också på de få
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
