Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medan ögonen smeksamt öfverforo den ljusa, glada
kammaren, med dess blårosiga tapeter och
hvit-lackerade möbler.
»Ja, hon håller till godo med det som det är
i all sin anspråkslöshet,» svarade kaptenen belåtet.
»Men sådan är hon ju själf, så lärder och förnäm
hon än är och fin att se på.»
Rolf stod och såg ut genom fönstret.
»Hon har skrifvit till oss i dagarna, och jag
tänkte, att doktorn kanske skulle vilja läsa brefvet,
ty det talas om professorskans sjukdom, och det
kunde ju intressera.» Kaptenen drog upp ett kuvert
ur fickan. »Var så god,» sade han, »och förlåt att
jag går ner, men det var ett par gubbar, som kommit
i lufven på hvarandra och vill ha mig till
skiljedomare. Jag kommer väl igen — annars vet doktorn
vägen.»
Rolf var ensam och han läste.
»...Tack för min sommarglädje, hvilken varit
större än ni förstår eller anar. Och tack för sömnen
och friden i den lilla kammaren, där hafvet var det
första och sista mina ögon sökte, och dit min
längtan ofta gått, när jag suttit här vid sjukbädden så
godt som hjälplös inför det lidande, jag bevittnat.
Jag borde ha skrifvit förr, men mamma har
varit nära döden, och jag har inte haft tid eller
tankar för något annat än henne.
Hon är bättre nu, och det är allt hopp om att
hon kommer sig. Vi äro ständigt tillsammans, och
hon kan inte undvara mig. Detta är mitt lifs stora
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
