Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det ängslande, som legat redan i detta, var ett
intet, tyckte han, mot att se dalen död med
stubbåkern tillspillogifven åt snåla kraxande kråkor och
löfträden bara med allt hvad oförbrukadt var af saft
och kraft lagradt inom stammarnas frostfria gömslen.
Mörkret kom allt tidigare och dröjde allt längre.
Missmodet växte under den fruktlösa striden mot
död och förgängelse, hvilka han tyckte sig satt att
bekämpa, och ensamheten blef allt mera tryckande,
efter som tankarna blefvo tyngre och hösten
öfver-gick till bitande hård, nyckfull vinter.
Aldrig hade resorna varit så täta och synts
honom så svåra — eller verkligen varit det.
Det var ingen måtta heller med de fordringar,
som ställdes på honom, ty så tålig och fordringslös
skärgårdsbefolkningen för öfrigt var, lika »hialös»
var den, då det gällde läkaren, hvilken borde vara
så godt som allestädes närvarande och stå till reds
både natt och dag.
Det var afton, och han hade kommit hem från
ett fiskläge, dit han måst åka halfva vägen och segla
den andra hälften i hård sjö för bottenrefvade segel,
medan det yrande skummet lagt sig som en tunn
isskolla öfver oljekläderna.
Förtretligheter hade han också haft, ty hans
ordinationer hade hvarken blifvit förstådda eller
åtlydda, och patienternas tillstånd varit därefter.
Han var frusen, trött och missmodig och gick
själf ut i köket till Jan a för att begära in sin
whiskytoddy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
