Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad annat följde väl på denna korta, uppblossande
njutning än ökad slapphet och minskad motståndskraft.
»Hvad annat är väl människans hela lif än
ständiga nederlag och en eller annan dyrköpt seger,»
suckade han och stirrade ut i mörkret, hvilket han
betraktade med allt vänligare ögon, och som hvilade
öfver honom likt en sval, rogifvande hand, tyckte han.
Han bar själf ut brickan och lämnade den i
Janas händer.
»Kom aldrig in med sådana här saker, om jag
också begär det,» bad han och klappade henne på axeln.
I sin helhet var vintern tung, men för hvarje
dag som gick, blef Rolf lättare till sinnes.
Han hade lärt sig förstå, hurusom mer än en
drog fördel af hans oegennytta, liksom att otack
mången gång blef hans lön, just då han gjort sitt
allra bästa, och han grämde sig däröfver och öfver
att det var så svårt att göra det goda ensamt för
dess egen skull, utan alla biafsikter.
Men han hade funnit en hjälpare.
Han hade litat på sig själf och sin egen
duglighet — liksom på den kunskap, vetenskapen
tillägnat sig om människonaturen och dess svaga punkter
— och funnit alltsammans otillräckligt. Och nu
ödmjukade han sig, erkände Gud som sin öfverman
och sökte hjälp hos honom. Tyckte sig också finna
den, ty underligt nog vände sjukdomsförloppen sig
snart nog till en lycklig utgång — eller såg han allt
i en hoppfullare dager och tyckte att så var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
