Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Längre kom han inte, ty raoran hade flyttat
dit ner nu och gjort sig så fin, hon kunde, med
tillknäppt klädning, slätkammadt hår och händer,
som voro våta dagen igenom af det ständiga
tvättandet. Mer hade hon inte gjort, och mer kunde
hon inte göra för någon människa. -
»Duger ja inte te annt, så duger ja te gårdvar
ve henneses dörr,» mumlade hon, där hon gick kring
husknutarna och ställde med ved- och vattenbärning
och andra grofsysslor, hvilka satte de gamla
lemmarna i rörelse.
Att sitta inne och stilla hade blifvit henne
omöjligt.
Och alltsom den unga kvinnan blef tyngre på
foten, äfvensom tröttare och hjälplösare, rätade den
gamla ut sig i känsla af att vara så mycket
oum-bärligare.
Kanske var det en lycka, att potatislandet låg
i träde nu, men hennes tankar gingo aldrig dit, och
inte blefvo dagarna henne långa.
Hafvet låg också så nära, och när helst hon
hade ledigt, satte hon sig på stentrappan och
stirrade ut däröfver, samspråkande med sig själf.
»Mänsker dömer å dömer,» mumlade hon.
»Både di som ä snöhvita in i själen å di som ä lika
svarta som en ann. Men de kunne di låta bli, för
en straffar sej själf hårdast. Ho ä sä ren ho,
därinne, så de gör änna ondt i gamla syndia ögon.
Å sån ska Per finna na, för de ä ja sköldi honom
— å far hans.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
