Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXIV.
inden kom rakt från nordväst med långa
hvi-nande kast, och mörkt var det så att vägen
ej skönjdes, men Svarten var säker på sin
sak och trafvade raskt undan, medan dränggossen,
hvilken följt med för att köra hem åkdonet, skötte
tömmarna, och Rolf fördjupade sig i sina egna
tankar.
Nere i Sördalen, under den skyddande
klippväggen, hade vinden ingen makt; men annorlunda
blef det, när det bar af uppåt Öde-Hamn, där intet
värn fanns mot hafvets vreda, flåsande andedräkt.
Hästen fick allt svårare att streta sig fram, och
det var fara för att kärran skulle välta.
Ibland stillnade vinden rent af, liksom för att
hämta andan, men brusade strax därpå fram med
förnyad kraft. Helt plötsligt hejdades den också af
en stängande klippvägg, men rusade förbi, omkring
och öfver den i stegradt raseri.
»De går allri väl,» klagade gossen, då hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
