Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en sömnlös åldring sig höra jämmerskri och
vindstötar om hvartannat.
Och tviflade än de unga och skakade på
huf-vudet eller smålogo i smyg, stodo de gamla vid
hvad de hört och sett: att syntes den elden, blef
det en storm utan like, hvilken bringade fördärf,
och var liksom ett hämndens rop eller en
anklagelse från dem, som förgjorts härutanför i stället för
att räddas.
En sanning var också, att vrakstumpar, spillror
och lik ofta nog efter ett sådant Herrans väder
påträffades på Vraköns yttersida, där hela hafvet
låg på.
Och nu hade Moran — lägets profetissa — sett
skenet och skrämt upp sig själf och andra.
Men hvad hjälpte det, när det gällde sjukbud.
Och hvad betydde det, att hon inbillade sig, att Bengt
var den dödsmärkte, när han var den närmaste att
fara och ifrigaste att komma åstad.
Båtbesättningen utgjordes för öfrigt af Olagus
Olson, Börje Andersson och Nils Rörberg, de
skickligaste seglarna och modigaste männen på hela läget.
När Rolf fått oljekläderna och sydvästen på och
skulle ner i båten, sprang en man fram och grep
honom i armen.
»Ja vell inte att doktorn far. Han får låta bli.»
»Säger Kransen det?»
»Ja, far lelle, för den som själfvillit kastar sej
i olöcka, han förgås däruti, som skrefvet står.»
»Följ mä å näps stormen å stå inte där å prata,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
