Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Har du druckit?»
Bengt gaf intet svar, men erinrade sig i
detsamma, att han inte smakat hvarken vått eller torrt
sedan tidigt på förmiddagen.
På stranden dröjde män och kvinnor i ängslig
förbidan, medan den stora däckade båten försvann i
mörkret.
Och när de gingo uppåt stranden, suckade de
och påminde hvarandra om svåra stormnätter sedan
många är tillbaka, då den eller den olyckan
inträffat.
»De ä inte länger än tre år, sen engländarn
tog miste på fyrarna å rände opp på Svartskär,»
började en af männen. »Vinden va ändå på
nordväst, som nu.» — »Ja hvem hågar inte de,» inföll
en af kvinnorna. — »Töckte vi inte lite hvar, att vi
hörde e ånghvissla.» — »Så däringa ve nietiden,
ja.» — »Men så ble de änna töst, å en hade inte
trång te å ge sej ut, töckte en. A unner tia
för-gecks mänsker eller kämpa för lifvet, mens en satt
inne i stugera å godta sig. Men de skulle la så
vara att derases ti va ute?» — »Jo, jo men!» —
»Å när en kom ut på måran, å han, Josephs Edward,
varskodde att de va nåt besönnelit på skäret.» — »Å
vi rodde ut, ja, å ångfartyt vräktes på sia å geck
tvärt å inför allas våra öga så de braka å gnistra
som stål mot flinta, å hafvet rördes opp så vi va
nära te å förgås vi mä.» — »Å de besönnelia på
skäret, de va mänsker de, som kraflat sej dit opp å
tältat mä en segelklut å bärgat sej. å som vi hjälpte
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
