Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det talades högljudt i båten nu med vreda,
ängsliga röster.
»Hvar i helsike ä vi? Hvar ha fyrn biet å?
Ser nån ett rödt sken då?»
»Nej!»
»Då går de fan i våll.»
Bengt låg framme i förstäfven. Spolades öfver
af sjöarna, men låg kvar.
»Yet du, hvar vi ä? Kan du varsko lann,»
ropade Nils, som ej hade tid att fortsätta monologen.
»Lann får ingen å oss se förrän de smäller, å
likså godt de,» ropade Bengt tillbaka i själsångestens
bitterhet.
Nils kände, hur han blef brännande het ocb
strax därefter kall.
»Så får vi vänna då i Herrans namn ä försöka
komma i kända farvatten,» sade han, fårdig att
lägga om rodret.
Hvar och en visste, att detta var vågsammare
än allt annat, men också enda utvägen.
Vändal När hon låg där hjälplös i sin nöd?
Ordet verkade på Bengt likt sporren på en
kapplöpningshäst och utan att någon visste, huru det
tillgått, var han uppe i masten, hvilken sviktade som
ett rö för hans tyngd och brottsjöarnas anlopp.
»Ja ser en! Ja ser bägge två öfver böljkammana,»
ropade han och var lika hastigt nere och vid rodret,
som han ryckte ur Nils hand och lade rätt igen.
För en stund var allt döfvande dån och yrande
skum.
19. — Ledfyrar.
289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
