- Project Runeberg -  Lycksalighetens ö. Sagospel i fem äfventyr /
IX

(1875) [MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Författrens företal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alla delar, en »allegori». Kanske hade jag, ur rent artistisk
synpunkt, ej bort fästa mig vid ett sådant ämne. Att så skett,
har mången klandrat, ehuru ock mången berömt. Men om den
behandling, hvari sagan blifvit af mig vidare utbildad, skönjes
vara på samma gång en romantisk dikt och en lärodikt, så är
detta ett fel – eller en förtjenst – som sjelfnödvändigt följt
af hennes ursprungliga väsende. Näppeligen hade något ämne
kunnat väljas, som strängare tvang att ha för ögonen Boileaus
föreskrift:

»Rien n’est beau que le vrai, le vrai seul est aimable;
Il doit regner partout, et même dans la fable;»

oaktadt allt det fantastiska utseende, som tycktes erinra blott
om Shakspeares:

»The poet’s eye, in a fine frenzy rolling,
Doth glance from heaven to earth, from earth to heaven,
And as imagination bodies forth
The forms of things unknown, the poet’s pen
Turns them to shapes and gives to airy nothings
A local habitation and a name».

Rätt begripna, kunna och böra dock visserligen båda
föreskrifterna bringas till sammanstämning. Hvad »ort och namn»
beträffar, så hade det tvifvelsutan varit en ovärderlig förmån,
att vid några i statshistorien förekommande kunna fästa vårt
sagospels personer och händelser. Sagans grundbeskaffenhet
gjorde dock hvarje dylikt försök omöjligt. Likväl genomgår
henne, från begynnelsen till slutet, ett på fullaste allvar
historiskt element, hämtadt ur hjertats, ur diktens, ur
mensklighetens innersta häfder. Jag skulle derföre hafva rentaf
misslyckats, i fall mitt diktverk utgör blott en framställning
af vissa abstrakta begrepp, som från sin allegoriska bildlighet
kunna särskiljas liksom från en påhängd inklädnad. Sådant
vore då likväl endast ett vittnesbörd om konstnärens svaghet,
ty sagan sjelf öfverflödar af personlighetens lefvande kraft.
Jag har derföre åsyftat, att mina personer, ehvad de ock
föröfrigt må betyda, dock måtte först och främst betyda sig
sjelfva
.
———

»Skulle bland skaldekonstens vänner ännu några finnas,
som med välvilja påminna sig Blommorna och Fågel Blå,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:15:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lycksalig/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free