Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLOEIO
uppträder.
Från citterspelare förbytt till skytt,
med namn ocli värdighet af hofmarskalk! —
Det är, att taga seden der man kommer.
»Slätt står sig vid mitt hof en sångens man,» —
så sade Astolf, — »om han är blott detta;
välan! tag sjelf en rang af hoftjenst.» — Så
man blir i verlden allt, om obekymradt
man låter sig få bli, hvad stunden vill! —
Dock — lifvet är en rätt, som snart förlorar
all smak, om ej det starkt och flitigt kryddas;
den bästa kryddans namn är: byta om.
Snart griper jag igen min vandringsstaf:
min längtan ilar hän, med falkens vingar,
till fosterlandets lagerkrönta vår;
jag kastar bössan bort, och marskalks-titeln,
och hänger cittran åter kring min skullra.
Mitt jägarprof vid jordens norra gräns
blir då en blott till hälften trodd romans,
för vackra spinnerskor och vingårdsflickor!
Lyssnar.
Det prasslade bland furorna . . . En björn? —
Nå ja! min gamle trätovän, slottsfogden
från Jägarlust, som här uppsöker mig
med andra delen af sin botpredikan.
SLOTTSFOGDEN
med ifver.
En glop afbröt oss nyss, och ni försvann . . .
Som sagdt, min fagre ungersven från Valland,
ni är för luftig för oss yfvevborne.
Ert land må vara dråpligt, som det säges;
men ingen tack förtjenar det af mitt.
FLORIO.
Hvad ondt har det tillfogat er?
SLOTTSFOGDEN.
Först kom
Hofläkarn hem, ifrån sin resa dit;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
