Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLOKIO.
Låt den patronen vara! Många jern
i elden har han; men han mins er nog.
GESANDTEN
ruskar sig.
Ett hyggligt land ni valt till hem; rätt hyggligt!
I sanning, värdigt sina första herrar,
dem högst obilligt nu man skjuter ner,
i trots af all ursprunglig ägorätt.
Ni är en väldig statslärd, om ni visar
hvarför ej björn, och ulf, och räf i ro
må bygga här och bo till domedag.
FLOEIO.
Undvikom klyftigheter! Tacka Gud,
att nyss jag ej sköt på er sjelf. Jag tänkte
få stoppa opp er åt hofläkarns, samling.
Försoning, herr gesandt! En flaska vin,
som gömt sig i min väska, står till tjenst.
Skål!
De dricka.
GESANDTEN.
Annat folk, en smula söderut,
har nu åtminstone en skymt af sommar,
med vårluft, blomster, gröna kullar, löfträd:
här knarrar ännu snön, och yrar; dön
hörs hvarje stund af störtande laviner,
och hvart man blickar, bär en ängslig barrskog
i kapp med edra fjäll och edra kojor
sin hemska isdrägt, som i stel kristall
med liflös prakt mot sol och måne glindrar.
Er hela jord har uppsyn af ett lik,
och himlen står, liksom en mördare,
i blodig skrud, betraktande sitt offer.
FLOKIO.
Ser ni? det halp — drick än en tår! Hvad eld,
hvad bildrik flygt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
