Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLORIO
på stranden, för sig sjelf.
Till pass
bondslädan kora; ty envoyén blef tråkig.
JÄGARNE.
Hvar vistas kungen, hofmarskalk?
FLOKIO.
Visst nära; •
sjelf han ju stämt oss hit till denna stund.
EN ÄLDRE JÄGMÄSTARE.
Herr Florio! ni är en egen ture,
en hurtig junker: men att ni på kungen
inympar er, har gifvit oss till frukt
ett sällsamt mellanting. Du milde Gud!
Hvem skulle tro, att denne lejon-yngling,
i hvarje fara kyligt oförvägen,
den samme är, som sitter mellanåt
med kinden stödd mot handen, halfva dagar;
ja, ofta nattetid i sina rum
går drömmande och suckande omkring,
en mjältsjuk flicka lik, som önskar giftas?
FLORIO.
Tänk, om han vill det?
JÄGMÄSTARN.
Narrverk! Brudar växa
i våra tider ju på alla trän,
och skakar man, så falla de i klasar, —
om ock de prunka med prinsessors namn!
Hvem räcker, menar ni, en korg åt honom?
Men Astolf är mot könet •— höfvisk blott;,
han har ej sinne för mor Evas döttrar.
FLORIO.
Han, till hvars själ, så känslig och så rik,
hvar blomma hviskar och hvar källa sjunger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
