Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det knappast möjligt är att tränga fram.
Yälan! min jagt blir då en upptäcktsfärd;
var mig välkommet, nya äfventyr!
ocli du, o polens klara stjerna, lys
min gång, som förr, till något lyckligt slut!
Han betraktar henne.
Min moder höll dig kär. Hon sade mig,
att stjernor voro änglar, och att du
var den, som styr vår nord på Guds befäl.
Alltsedan drack mitt öga, hvarje qväll,
med rörelse din milda kungaglans.
De lärde säga, att du är en verld.
Kanhända bor min moder hos dig nu,
och ser på dessa snöfält, och på mig!
Ännu min själ är din. Jag mäktar än,
0 moder-stjerna! härda ut din blick. -—
Se dock ej på mig så. För öm, för stark
År din magnet. Jag får ej vara barn.
Efter en stunds fortsatt vandring.
Ja, fordom! — Dock, hur kan vid tjugu år
man tala om ett fordom af sitt lif?
Månn ej derför, att allt, hvad hjertat vill,
en saga blott, ett evigt fordom är?
Det börjar mulna. *
Godt! Kläd dig, himmel, i ordentlig natt!
Der natt är natt, är dagen också dag.
Hvad njutning har man väl af någondera,
1 detta tröga land, der båda blott
med möda skilja sig ifrån hvarann,
och tvenne gånger, ungefär, om året
aflösa stumt hvarandras grymma vakt?
Nu påstår man, att våren här begynt:
hvar? I kalendern! — Hvilken årstid! — Ja,
långt hellre då jag föredrager den,
som ej gör anspråk på ett sydligt namn;
den oafbrutna natt, då fästet kröns
af outtröttlig aftonrodnads prakt,
och fjällens hjessor, ur det afgrundsdjup,
hvars mörker höljer deras fötter, sidor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
