Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppresa hvasst de hårda tinningar
mot dunkel himmel, vådeldsflammor likt,
att två i glansen af en osedd sol
de snöbetyngda, tusenåra lockar.
Kom, milda måna, liksom då, och ställ
i spetsen dig för silfverstjernors dans,
och sakta väck på hjertats luta opp
de skära strängar, som i dagens larm
ej tolka få sin vällust och sin klagan.
Förfäras du för detta norrskens-svall,
som nalkas östanfrån med blodig gnistring?
Hur mångengång jag såg dig bleknad fly,
när öfver svepningshvita berg och fält
dess purpurskymning göts från himlens hvalf,
der svärd och spjut sig rörde öfverallt
och mordets röda bölja tycktes brusa! —
Ja, nattens drottning! sådant är det lif,
som åt oss arma dödlige förunnats:
förgäfves hoppas vi att öfva få
vårt bröst, vår liand till fridens strängaspel;
snart griper oss en vild, fiendtlig makt,
de fleste digna då; blott hjelten går
sitt dystra mål emot, med upphöjd glaf,
och vågor utaf blod beteckna vägen.
Himlen är öfverdragen med svarta skyar.
Jag önskar, att en koja snart jag funne,
ett näste hurudant som helst: ty sömn
behöfver jag; och alltid villigast
infann han sig på mina ögonlock
ju hårdare mitt läger var, i tält,
i hålor, eller ock på bara marken,
der på en björnhud sträckt, i mången dröm
jag såg hvad våren är, och ack! än mer,
hvad denna kärlek är, som skaldens dikt
så ljuft förstår att måla och beprisa.
Hur osäll spratt jag se’n, hur mulen opp
ur mina gudasyners paradis,
vid trummans härgny, vid trumpetens rop,
att åter kriga — jaga — och regera!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
