Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herskarinna! om dig lyster,
unna honom nådigt hägn!
Hon flyger ut igen.
ANEMOTIS.
Ilvem af dem, som jorderingen
fostrar upp till dödlig lott,
hann väl förr till detta slott?
Utom mina vindar, ingen
känner hit ens vägen blott.
Kommer någon Gud, att språka
med min stormiga gemål? —
Men han är ej lätt att råka
och besök han aldrig tål.
iramför ingången synes Astolf, med draget svärd i handen.
ASTOLF.
Det ena undret hopas på det andra.
Först denna natt, som aldrig tager slut;
se’n denna kula, dit jag klättrat har
med mer besvär, än alla mina fälttåg
tillsammans kostat mig; och nu en egen,
högst sällsam kyla flägtar mig ur dörren
till mötes. Visst hon är ett tillhåll blott
för skälmar, mördare, illgerningsmän,
som här sig dölja undan menskors samfund.
Han blir varse gumman, den inre beskaffenheten af grottan, och stannar
orörlig midt i öppningen*
ANEMOTIS.
Min åsyn kan ej mer förvåna dig,
än din förvånar mig, du fagra skepnad!
Om du en menniska dig kallar, vet:
den första är du då, som någonsin
har satt sin fot inom min gömda boning.
ASTOLF.
Jag är, hvad du har gissat. Säg mig du,
hvad jag om dig och om ditt hem bör tänka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
