- Project Runeberg -  Lycksalighetens ö. Sagospel i fem äfventyr /
38

(1875) [MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nå väl! jag hör dem;
blir ulfven nämnd, så plär han komma ... Ostan!
Fort in, och blås upp elden!

Östanvinden, en rese i sydasiatisk drägt, med en krans af
lotusblommor lindad om turbanen, ilar fram till eldstaden och andas på riset;
en klar låga flammar opp och sprider ifrån sig en nästan bedöfvande
vällukt. Vid eldens anblick draga lyktgubbarne sig undan och försvinna
i väggspringorna. Det hvinande dönet tilltager, och genast efteråt
anlända Nordan och Sunnan; den förre lik en riddare i stålglänsanae
rustning, den senare lik en förnäm vildman från söderhafs-öarne i
en vidunderligt brokig fjäderklädning. Hvar och en följes i spåren af
sju mindre Vindar, såsom betjening. Alla äro mer än jättehöga, med
drypande hår och mantlar, bistra ögon, kinderna upphetsade af
stormen och slagregnet.

ANEMOTIS.

Raska söner,
välkomna, tusenfaldt välkomna! — Gossar,
här får jag föreställa er en gäst;
en menniska, som tagit hit sin tillflykt.

Jag hoppas, att 1 så bemöten honom,
att han en gång må prisa vid sitt hof
(ty han är en såkallad prins, en kung)
det fina lefnadsvett, den aldrig sparda
uppfostran, som jag moderligt er gifvit.

Vindarne nicka åt Astolf, så vänligt de förmå, vilja omringa och tilltala

honom.

Nå — sakta, sakta! — Tron I att en dylik

hvitsippe-varelse kan härda ut

att midt bland er, liksom en själlös klippa,

kringrytas och bepustas på en gång

af alla edra munnar? — Hör, herr prins!

Tag inte illa opp! men stig helt varligt
dit bort i vrån, bakom den höga skärmen,
tills Zephyr kommer. Här blir nu i huset
en smula drag; din lunga vore snart
förkyld af mina söners andedrägt.

Jag kan ej hjelpa att du än får frysa
en liten stund. Ursäkta mig! Jag rår ej.

ASTOLF
för sig sjelf.

1 sanning, hon har rätt. Jag måste lyda.

Drager sig afsides.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:15:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lycksalig/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free