Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igen, som jag, tyvärr, mot dig är alltid.
Gif hit din lilla kappa! Hon skall torkas.
Du har väl glömt dig, efter vanligheten,
qvar på din ö?
ZEPHYR.
Lycksalighetens? Ja!
SUNNAN.
Han är sig lik, den gynnarn! och ändå
du aldrig, mamma! näns att banna honom.
ZEPHYR.
Hulda moder! banna ej din trogne son,
att så sent han ofta kommer derifrån!
Bröder! om I sågen blott engång min syn,
flydde hvarje rynka edra ögonbryn!
Var mitt vittne, Ostan, du, som sjelf ibland
har med mig besökt lycksalighetens land! —
O, der allt, hvad jorden sig som skönt har tänkt,
herrska får, af tiden evigt oförkränkt;
der hvar gårdag hviskar till hvar morgondag:
»broder! du blir ännu mera säll, än jag!»
Hvart jag sväfvar, ila med mitt minnes gång,
locka se’n mig åter med ditt ljufva tvång!
Astolf lemnar sin vrå, och närmar sig under det följande steg för steg
intill Zepbvr, med en beständigt mera spänd uppmärksamhet.
ANEMOTIS.
Min son! Du är mig nästan alltför lyrisk
i din berättelse. Dock, vidare!’
ZEPHYR.
Se! jag i prinsessans trägård mig befann;
hennes nymfer glädtigt sprungo om hvarann.
Kring en springbrunn lekte hök och dufva vi:
jag var höken; alla fick jag tag uti.
Mången mun, lik rosen morgonfrisk och täck,
kysste mig i tysthet bortom mången häck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
