Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se’n en dans begyntes: jag anförde den;
fullt i trädens toppar var af spelemän.
Näktergalen kom med hela sitt kapell,
och hans gunstling, trasten, var just utmärkt snäll.
De, som icke sjöngo, slogo kastagnett
med de nätta vingar, på ett hurtigt sätt.
Gräsens alla vättar, i sin blomsterprakt,
nickade med bifall åt musikens takt.
Afven stjerneblomstren, på sin blåa äng,
kommo fram, se’n solen gått i purpursäng.
Liljan neg helt djupt för sin förnäma slägt,
månan log, och sade: »flicka, det var täckt!»
Då en allmän hviskning: »Tyst!» — »Prinsessan?»
— »Ja!»
»Hennes röst och luta!» — »O, Felicia!
Och från ändan af en höghvälfd lag-ergånff
O Ö O Ö
sam på välljuds vågor fram en himmelsk sång,
hvart den drog, en hemlig spegelglans sig göt,
som ur tingens själar klar omkring dem flöt.
Under palmer satt hon, vid ett vattenfall;
böljan, båg-likt stannad, glömde bort sitt svall.
Hjertats gåta, lifvet, verldens sammanhang,
log i läppens tonspel, grät i lutans klang.
Se’n hon slutat, länge hon åt himlen såg;
men i hennes ögon, dubbel, sjelf han låg.
Nu jag kom. Hon vänligt på sitt knä mig tog;
yr, kring hals och barm jag mina vingar slog.
Alla ljufva dofter, i en enda fl ägt,
kring den sköna tömde ljumt mm andedrägt;
att i lena vågor, hennes mörka hår
föll kring pannans snö och kindens rosenvår.
Mildt till mig hon sänkte detta ögonpar,
der än evighetens tanke speglad var.
Lik en stjernklar natt på högblå grund, hvar blick .
mäktig till sitt mål i dunkla strålar gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
