Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellan blytungt stoft ocli brännhet luft
i obarmhertig vexling slits och skiftas.
För dig är smärtan blott en sky, ett flor
tunnt framför solen eller månan spändt,
och andadt undan vid den första pust
från dina rosenläppar. Oss hon är
en hungrig gam, som fräter, sent och tidigt,
sitt rof, tilldess han djupt sig hackat in
just i dess vådligt ädla innanmäten.
Han lemnar dem ej sedan mer. Ja, sjelf
vår glädje är ett raseri, med våld
från ögonblicket röfvadt, likt ett rus,
som döfvar bort med falska bilders dunst
nödvändighetens evigt samma oro.
ZEPHYR.
Du arma vän! står det så till med dig?
Visst har du rätt, att då mitt öde prisa.
Jag kan ej riktigt tänka mig ett annat;
men jag beklagar dig. Tyvärr! jag sett
att menskogriller sällan kunna hjelpas.
Hvad mig beträffar, vet jag ingen lott
som bättre är, än den att vara till.
ASTOLP.
Jag ock — näst den, att icke vara det.
Likväl i denna stund jag är, min Zephyr,
långt mindre ömkansvärd, än någonsin.
Ty jag kan åter önska, åter hoppas,
och derför har jag dig att tacka. Förr
jag kände hvarken önskan eller hopp.
Min lefnads ur stod stilla; du har bragt
de tröga hjulen åter uti omlopp,
och tätt och fort de brådska nu igen
att mäta ut de kommande sekunder.
ZEPHYR.
Ditt tal är sällsamt. Hvad? Du har ej förr
en önskan hyst? ett hopp? Och blott i sådant, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
